TEST
Dag 77
Vilka problem jag har, eller hur? Visst kan det låta helt sjukt vilka tankegångar man har ibland. Här sitter jag, längst ner på jordklotet och funderar på vad jag ska göra, ta flyget över till en annan kontinent, stanna kvar eller åka "hem". Jag kan hålla med om att det låter lite som ett lyxproblem - och själva situationen i sig är väl det. Framför allt i denna kontext, i ett land där skillnaderna är så extremt påtagliga. Där jag sitter och våndas över vissa saker medan andra bor i ett korrugerat plåtskjul, går hungriga till sängs eller inte vågar gå hem för deras föräldrar är alldeles för påverkade av antingen det ena eller andra. Vi talar mycket om det här, hur svårt det är att jämföra. För egentligen anser jag inte rikigt att det går. Relatera kanske är bättre? Jämförelser med upplevelser som är subjektiva, hur ska vi kunna enas då? I kontexten sydafrika och Lynedoch pratar vi mycket om fattigdom. Vad är fattigdom, hur definieras det och hur kan ensklida ord vara talande? Här i Sydafrika är jag relativt "välbärgad", jag går i skolan gratis, får möjlighet att ta lån från staten och lever i ett studentrum där hyran för en månad merparten av befolkningen i sydafrika inte ens tjänar under samma period. Hemma lever studenter relativt knapert. Hur går det att jämföras?
Min lärare i utvecklingsekonomi uttalade sig under en av våra klasser att "han så gärna ville flytta till Sverige för allt är så jämställt och alla har lika möjligheter där". Jag höll på att falla av pinn. Alla.har.samma.möjligheter. För mig var det som att han spottade mig i ansiktet, jag ville bara slå bakut. VIsst, i kontexten sydafrika så kan Sverige anses som ett mycket jämställt land med möjligheter för merparten av befolkningen. Men om du kommer från Sverige så har du förmodligen en annan bild. Om inte, så är det nog dags att börja öppna ögonen. Kvinnor tjänar, bevisligen, sämre löner än män, personer med utländskt-klingande namn har svårare att få tag i jobb, ensamstående föräldrar har det svårt att sätta mat på bordet. Ja, alla har rätt till skolgång - men vad är det för skolgång vi talar om? Alla familjer sitter inte ner varje kväll och avnjuter en middag tillsammas, många barn måste gå hem från fritids själva. För mig är inte det jämställt. Och för mig att höra att alla från Sverige har samma möjligheter var bara för mycket. Vi kan relatera, men vi kan inte jämföra!
Så, vart ville jag komma med detta..? Jag vet inte riktigt, ville nog mest bara få ut min frustration. Men för att återgå till mitt tidigare ämne - den ständiga ambivalensen. Ni som känner mig riktigt väl vet nog att jag är en ganska ångestfylld och ambivalent människa. Jag minns en dag på dagis när vår fröken skulle överraska oss äldre med att något nytt, istället för att gå på den vanliga skogsrundan. Som varje dag vi hade skogsrunda så var ryggsäcken packad med varm choklad och macka. Men denna morgon ska Berit att vi INTE behövde ha med oss väskan, vi kunde lämna den på dagis. Ett inre krig bröt ut inom mig.
"Vi behövde inte ta med väskan. Men tänk om vi faktiskt skulle behöva väskan. Om jag blir jättehungrig, eller törsig. Tänk om jag lämnar väskan och det finns något viktigt däri, som jag då inte kommer ha. Men tänk om jag tar med väskan, konkar runt, släpar, och så behöver vi verkligen inte ha den. Det är ju jätteonödligt att ha med den då.."
Fram och tillbaka tänkte jag och kunde inte bestämma mig. Dagen slutade med att jag fick vara inne med de små barnen och dricka saft medan alla mina vänner fick gå hem till Berit, äta bullar och dricka varm choklad. Snacka om jag var ledsen när de andra kom tillbaka till dagis och berättade vad de hade gjort. Här började nog min livsambivalens. Hellre ta ett beslut och stick with it än att inte göra något alls.. Det är dock ett motto jag fortfarande kämpar otroligt mycket det. "Tänk om, men om det händer, om jag gör si, om jag gör så". Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Ibland känns det som att jag tänker mer än vad jag lever. Fast hellre övertänkt än undertänkt. Det är väl där i processen jag är nu. Hur ska jag göra. Det kanske låter jättelyxigt och superglamoröst att kunna säga att valet för mig just nu är Mozambique eller till och med tankar på Australien och för någon annan så hade det nog varit världens enklaste beslut. Men inte för mig.
Denna helg spenderade jag med Tonje, Julle, Connor och Brianne (en annan tjej från USA som också läser LSCE). Vi började med att äta frukost på världens mysigaste fik inne i Stellenbosch där du beställer vilket typ av bröd du vill ha, och sedan plockar du ihop vilka pålägg, fantastiskt koncept, någon i Stockholm - kopiera! Vi hyrde en bil och körde ut till Hermanaus och till den årliga valfestivalen. Just nu är det valsäsong och runt hela kusten kan du se valar hoppa, slappa och andas. Den vanligaste valen att se här är Southern Right Whale (har jag för mig att den hette) men om du är lycklig kan du se Humpback och ibland Killerwhales (!). Vi spenderade dagen i denna mysiga stad trots kyla och blåst men bestämde oss sedan för att åka till ett av södra hemisfärens största köpcentrum för att ta det lite lugnt och värma upp oss. Efter det åka vi in till mitt älskade Kapstaden, gick på världens bästa resturang Royal Eatery (som jag alltid går till när jag är i stan) där de har de godaste milkshaksen och de bästa veggoburgarna i världen (enligt mig). Efter det åkte vi vid midnatt upp till Signal Hill och njöt av staden under våra fötter och fullmånen över våra huvuden. Det är så förvånande att prata med männiksor ibland, att komma in på lite mer personliga frågor. Medan vi njöt av ljusen från Kapstaden började vi prata om hur vi uppfattar folk och varandra. Jag känner här nere att jag varit ganska tillbakadragen, hör och häpna men jag är faktiskt ganska så blyg egentligen. Det tar lång, lååång tid för mig att känna mig bekväm med männiksor och att jag faktiskt litar på dem. Att träffa någon första eller andra gången funkar alltid bra, men att faktiskt lära känna, bli vän med och att umgås själv med individer är bland det svårase jag vet! Det är nog därför jag aldrig riktigt trivdes i Sollefteå, det är därför jag tycker det är svårt att stanna på en och samma plats - jag känner mig alltid ganska så utanför och ganska så ensam. Medan andra männiksor lär känna och börjar umgås ganska snabbt så känner jag mig ofta ganska lost. Medan vi pratade om detta så kommenterade Brianne att hon aldrig hade kunnat tänka sig mig som blyg. Och det komiska var att hon upplevde sigsjälv som blyg. Hon som jag alltid verkar umgås med massa nya männiksor, alltid hittar på spännande saker och som alltid är öppen. Galet vilka tankar man kan ha om sigsjälv och andra och framför allt i relation till varandra.
Men det är här skon klämmer i och med att jag funderar på att resa själv. Att resa är jag så hemma med att det känns mer normalt än att ha en fast adress. Men en annan person that is. Men vad som känns så fruktansvär läskigt, nervpirrande och osäkert, att jag denna gång kanske kommer resa själv. Helt själv. Visst, man möter alltid männiksor på vägen, och visst, folk är mycket mera öppna när man är ute och reser. Jag vet. jag vet. jag vet. Jag vet allt det där, men jag vet det i situatuon av tvåsamhet. Om jag tycker det är svårt att lära känna folk efter 3 månader i Stellenbosch, eller 2 år i Sollefteå - fatta hur det kommer bli 2 dagar på en strand på den Mozabiquanska kusten. Att ta beslut, inte kunna bolla med någon, gå ut och äta själv, allt sånt känns väldigt väldigt läskigt tycker jag. Och absolut, jag är galet tacksam för möjligheten för mig att sitta här och ha alla de möjligheter som ligger framför mig. Men vad som måste tilläggas är kontexten, för att i allafall någon mån kunna förstå. Men i slutändan så är det precis vad det är - möjligheter
Dag 74
Tiden går fort, alldeles för fort. Eller skoltiden är helt OK att den speedar upp, men inte livstiden. Idag minus en dag är det exakt en månad innan jag slutar. Kändes som att jag precis har börjat. Som ni kanske förstått är mitt sinne frågefyllt, vad ska jag göra? Slutar den 26 oktober. Några vänner och jag ska förmodligen hyra bil och köra upp mot Victoriafallen, Namibia/Botswana-gränsen. Den resan tar cirkus 2 veckor. Efter det känner jag mig så otroligt ambivalent. Ska jag stanna, ska jag åka? Om jag åker, var åker jag då? Min finaste Helen kommer ner till Sydafrika den 18 december, det är fett! Min bästaste Gabbi befinner sig på andra sidan jordklotet tillsammans med världens bästa Mumford under samma tid. Det är också fett. Framför allt med tanke på att jag hittat en biljett till Aussieland för 5000 kronor. Och att jag kan få tag på utsålda biljetter till intimkonset med Mumford - GRATIS!! Fast sen så är det ju hembiljetten som svider. Annars lockar de kritvita stränderna i Mozambique något oerhört, men här måste bara tro, hoppet och viljan förankra sig. Tillsammans med dessa tankar så har jag 4 stycken uppsatser, ett prov, en 20minutersfilms-redigering, hemuppgifter och muntlig presentation kvar att göra denna månad. Mitt huve snurrar runt runt. Bästa botemedlet so far - jobba som fan och sedan vila som fan. Dykningen är fabulös, fattar inte att jag låtit det gå så lång tid innan jag började dyka igen. Dumma mig men hejja mig att jag startat!
Annar har jag blivit en riktig sydafrikan och skaffat mig Silverstudentcard på ABSA, en bank. Känner mig riktigt pimpig med massa nyproducerade kort som ramlat ner i min brevlåda (japp, jag får post!). ICA var generösa och skickade mitt nya kort från andra sidan jorden utan extra kostnad. BAM, nu kan jag spendera alla dessa CSN-pengar jag så fint ska betala tillbaka i sinsom tid. Ni kan också skicka brev å sånt om ni vill, adressen är:
Moa Ekstrand
4G
Paul Kruger Street 2
7600 Stellenbosch
SYDAFRIKA
Knus och klem!
Hattrick
Men absolut inte sista gången. Hade tyvärr inte bilden med oss vid skylten första ggn jag var här, men sak samma.
2008
2011
2012
Leap of faith
Mumford forever och ska jag våga ta steget?'
Dag 70
Dök med säl och nudiebranks igår. Idag regnar regnet och ögonen är trötta. Mycket skolarbete och slutet är nära men inte arbetsuppgifterna. Lyssnar på xx's nya ablum och peppar inför Mumford & sons nya, mamma vad bra det kommer bli! Många tankar, IT'S TIME TO MAKE A PLAN!
Dag 66
Take all the courage you have left
Wasted on fixing all the problems
That you made in your own head
Wasted on fixing all the problems
That you made in your own head
Kapstaden med ISF
Dag 57
On my mind:
Dag 54-56
I mina tankar just nu:
- C-uppsats
- Vänner man mött på vägen
- Engelska med italienskt uttal
- Framtiden
- Masterutbildning
Annar har jag och min kurs i International Student Forum (ISF) spenderat helgenn i Swellendam och Warmwaterberg. Det andra namnet var precis vad det lät, ett berg med varmt källvatten man kunde bada i. Idag har jag en kritisk review att skriva om "The last king of scotland" så om någon har inputs i frågan gällande diktatorskap och fattigdom, hör vänligen av er. Annars får ni mest hålla till godo med bilder från helgen.
Dag 53
En av mina största utgifter här nere är kommunikation. Telefonavgift, internet. I månaden laddar jag på med cirka 200 kronor på min telefon. Att tillägga på det är att jag använder min telefon otroligt lite här. Sms som mest, ringa om jag absolut måste. Internet är en lurig fråga. För tillfället är jag uppkopplad på ett nät som är pre-paid. Jag går till en kassa några kvarter från där jag bor och betalar. 300R för 8GB. 1R är cirka 1 krona, fast lite billigare. Enkelt att översätta. Än då länge så vet jag inte om 8 GB är mycket/lite eller alldeles lagom. Men förutom mina 8 GB hemma (300R) så betalar jag internet varje gång jag loggar in på en dator i skolan. Allt som allt lär ju det också bli några hundra på en termin. Något som vi tar så förgivet, enkelt och relativt billigt är helt annorlunda här.
Annars så lever jag nog helt OK här. Har en hyra på 3150R i månaden. I svenska priser är det helt OK. I Sydafrika är det en förmögenhet. Att tillägga så delar jag lägenhet med 3 andra. Maten är relativt billig, framför allt att gå ut och äta. 2-rätters med vin på en relativt fin restaurang kostar väl cirka 130R, inte att klaga. Jag hyr en cykel under hela terminen för cirka 400R. Jag försöker göra utflykter varje helg. Vårt studiebidrag från Sverige ligger på runt 8000 kronor, än så länge har jag klarat mig bra på dessa pengar.
Men låt oss sätta detta i perspektiv. I Sydafrika anses du vara en höginkomsttagare med en inkomst på 5000R/år. PER ÅR! Att tillägga tjänar cirka 1/3 av sydafrikas befolkning under 2500R per år. 39,6% av den summar var svarta, 15,5% coloured och 0,9% vita. De senaste åren i Sydafrika har en utveckling i fattigdom skett. Landet har blivit rikare. Dock har även ett skifte i vilka som äger mer ändrats. Skillnaden mellan fattiga och rika har inte utvecklats till att fattiga blir fattigare, men att klyftan mellan rika och fattiga har förändrats i att de rika har blivit rikare snabbare. Att resa förbi (notera förbi och inte i) en township kan för många vara otroligt påfrestande och jobbigt. ”Hur kan världen vara skapt på detta sätt?”, ”vilka otroliga orättvisor” etcetera etcetera.. Vad många inte är medvetna om är att de individer som befinner sig ofta är relativt lyckligt lottade. De har lyckats ta sig från svårigheterna på landsbygden där den extrema fattigdomen äger rum. Att vara kvinna, svart, inte gått i skolan, vara infekterad av AIDS, bo i en by med många kvinnor utan anställning är iprincip det lägsta i form av klasser i Sydafrika. Men vi turister stöter sällan på denna syn.
Att tala om fattigdom är svårt. Är ekonomi komparativt med lycka? När är man fattig? Finns det fattiga i Sverige – i jämförelse med vad? Om du är en coloured man utan AIDS och med ett jobb där du tjänar runt 2500R om året boende i en township, skulle du då definiera honom rik, eller som utanför fattigdomsgruppen?
Dela min hyra 4 gånger och du får summan av vad 80 % av Sydafrikas (svarta) befolkning tjänar per år. Av den vita befolkningen kan 10 % räknas in i denna grupp. 60 % av den svarta befolkningen tjänar runt 500R per år. Det är ungefär vad jag spenderar på kommunikation per månad här nere. Det får min verkligen att tänka på min situation att leva, mina val och hur jag ekonomiskt sätt är otroligt lyckligt lottad.
Jag har som sagt börjat min intensivkurs och har än så länge dykt ner i utvecklingsekonomi – och herregud vad intressant det är! Än så länge tror jag min klass har det ganska svårt att följa vår föreläsares tankar och vägar att gå. Vi kommer alla från ett social sience-perspektiv medan han har en ekonomisk bakgrund. Han fiskar efter svar som vi ofta inte tydligt ser, då vi ofta ser till andra faktorer än de direkt ekonomiska. Normer, värderingar, politisk utveckling, maktkamp i form av samhällig utveckling. Det kommer bli otroligt mycket jobb men jag ser verkligen fram emot de här 3 veckorna.
Vi har varit ute och ätit 3-rätters och ska till helgen ska vi åka till Swellendam och besöka en community. Jag vet inte riktigt hur den svenska staten skulle sett till utgiften vin och brandy-smakprovning på kvittot från den samhälliga fakulteten men här verkar det fungera helt OK.
Förra helgen var jag i Kapstaden och träffade upp min gamle vän Pieter som jag lärde känna i Mozambique. Vi åt, kollade på skejt och hängde mest. Herregud vad jag älskar den staden. Men det enda fotot jag fick från helgen var ett foto på hans rumskompis katt, så håll till godo!
Jag saknar er!
Dag 49
Och kroppen är sådär trött som man bara kan vara när man fått för lite sömn. Kapstaden denna helg igen, jo man tackar jo. Passa på när man har chansen! Mötte upp med en gammal vän från Mozambique. Hade turen att få bo gratis med tourguide och en inblick i Kapstadens innersta skejtscen. Har nog aldrig tittat på så många bilder, filmer, spots och allt vad det var de du snackade om. Vi gjorde annat än skejt. I lördags packade vi bilen och drog till Hout Bay där ännu en marknad av sydafrikas slag ägde rum. De gillar verkligen sina makrnader där, och jag gillar det! Vi hann även förbi ett galleri i Woodstock där Banksy, Obey och andra streetart artister hade utställning. Dagen har mest spenderats även den på en marknad, denna gång på en flee-market där det enda jag köpte var torkade bananer och fotografier av Stocholm. Represent! Det är förvånande men kul hur mycket saker man stöter på här nere som är svenskt. Musik, Thule, glögg på marknaden. Det är också sjukt hur patriotisk man blir i tillfällen som dessa när man inte är hemma.
Jag var sjukt dålig hela helgen på att ta bilder, så jag har helt enkelt inga. Veckan kommer rivstartas imorgon med Lynedoch och sedan sätter vår intensivkurs igång. Jag är pepp men samtidigt sjukt nervös - kommer jag klara av att läsa 12 ECTS på 3 veckor?!
ps. Titta på dokumentären 180° South, låt tankarna vandra bort och njut.
Jag var sjukt dålig hela helgen på att ta bilder, så jag har helt enkelt inga. Veckan kommer rivstartas imorgon med Lynedoch och sedan sätter vår intensivkurs igång. Jag är pepp men samtidigt sjukt nervös - kommer jag klara av att läsa 12 ECTS på 3 veckor?!
ps. Titta på dokumentären 180° South, låt tankarna vandra bort och njut.
"The best journeys answer questions that in the beginning,
you didn't even think to ask"
