ettvarvruntjorden

och jag kommer aldrig någonsin bli densamma.

Så var dagen äntligen kommen, dagen som jag så länge väntat på, utan att riktigt veta hur den skulle se ut. Medicintenta på morgonen, hua och hå, det skulle väl sätta modet för hela påskledigheten. Tacka gudarna (och mig och mina studiekamraters otroliga studiededikation) så kändes det som att det gick det bra. Packa bilen med allt som fick plats, ingen nåd här inte och ner mot civilisationen, verkligheten och flykten. Island nästa!

Med den minsta väskan jag någonsin beskådat i mina resedagar for jag och Nille mot öarnas ö, kontinentalplattornas senaste verk och Islandshästens urmoder. Det första jag lade märke till var åldern på turistbussen vi satt på in från flygplatsen Keflavík- snittet låg väl på runt 50. Skulle inte det här vara äventyrarnas mecca med isklättring, canopy tours, 4x4 körning i 3 meter vatten och hej och hå? Inte då, verkar som att islands "dåliga rykte" som dyrt verkade hålla i sig fortfarande, trots konkurs och valfångstprotester. Snittet blev liksom mer rimligt då. Och så var det ju jag och Nille.

Väl framme var hotellet så stolt inköpt via groupon.com (varken jag eller Nille tjänar kosing så vi får ju åka till Island på de billiga premisser som ges) inte längre ett hotell utan ett hostel vars ingång hade flyttat, till vad jag först och förfärat trodde var, till ingenstans! Tji fick jag, stånk och stön upp på rummet som var skapligt varmt, sisådär 40+ med nummer 3 på elementet. Det kunde gå upp till 8! Ut på stan och kolla läget, äta världens godaste nudelsoppa och bara infinna sig i att vara där vi var.

Dagen efter började vi mycket ambitiöst med att besöka 3 vattenfall, Skógafoss, Seljalandsfoss och Gullfoss, med den bil som så generöst var inkluderat i ho(s)tell priset. Klättra upp, runt och bakom. Mycket kraft och mycket blött. Vidare tog bilen oss mot Geysirområdet och jag fick skåda bland det häftigaste jag någonsin sett! Tankarna på att hela ön, tillsammans med mig, luktade äggmök och kylan och regnet som trängde sig i i ryggmärgen byttes snart ut mot förundran och ganska mycket respekt. Geysirn Strokkur gav otroliga skådespel och hela området var som en utomjordisk sagovärld. Efter ett tag försvann alla turister vilket lämnade mig och Nille ensamma med underjordens magiska krafter - jag ville aldrig gå därifrån. Men skitkallt var det och klockan började närma sig sent, vi packade ihop i bilen och tog oss längst de slingriga vägarna tillbaka mot Reykjavik. På vägen stötte vi på ett tempererat utomhusbad med utsikt över berg och sjö. Bastu med äggmöksrök kändes helt rätt och var en perfekt avslutning på dagen. Visste ni förresten att vattnet på Island aldrig behövs varmas med mänsklig inblandning utan vad de gör är att helt enkelt spä ut det kokande vattnet från underjorden för att på tempererat vatten i kranarna.

Dag 2 började lika ambitiöst som den första. Uppe med tuppen, typ, tog vi oss ner till Gamla hamnen för en klassisk valsafaritur. Knapra i sig lite åksjuktabletter med varning för "rough sea" och otrolig koncentration på horisonten hjälpte inte riktigt mot åksjukan men några vitnosade delfiner såg vi, dock inte mer än så. En aning fail. Vi försökte iallfall. Pillertrillaren hjälpte inte riktigt mer än att göra mig dåsig resten av dagen så efter några timmar på sjön åt vi stans godaste fisksoppa på Cafe Haiti nere i hamnen och vandrade sedan upp på Laugaveur, shoppinggatan, insåg hur litet Reykjavik var och begav oss hemåt för några timmars detoxifiering. Promenix senare på kvällen breddade våra vyer en aning men inte tillräckligt för att få oss att stanna ute långt in på småtimmarna, det var ju en dag imorgon också.

Som kom efter natten. Packa äpplen och Corny, müslibarsen med det bästa namnet, och begav oss sedan mot Glymur, Islands högsta vattenfall. 5,5 kilometers vandring till vattenfallet gav ut sin rätt  form av trötthet och exaltering - det var så himmelskt vackert! Vyerna, färgerna, landskapet, ensamheten. Dessvärre var dagen ganska molning så när vi väl hade lyckats kravla oss upp de sista metrarna så såg vi i princip inte ett skvatt, men värt var det. Tillbaka ner igen och genväg (som aldrig blir en genväg) slutade i mycket nöjda och hungriga 1,1milsvandrarde. Borgarnes bjöd på dyr lunch i svettiga kläder vilket ledde till en hetsjakt på termalbad. Detta ledde oss till Europas varmaste källa, Deildartunguhver med sina 97°. Bubblade och rök gjorde det ur bergavsattserna men lite för varmt och badförbud satte stopp för våra begär. Iväg och vidare ledde oss ingenstans förutom cirkelkörning och sedan svansen mellan benen hem till ho(s)tellet igen - ingen kan beskylla oss för att inte försöka iallfall.

Fredag bjöd på sovmorgon, dåligt väder och ridtur. För vad får man inte missa när man är på Island (förutom 500kronors Blå lagoonen som vi totaldissade) om inte att rida Islandshäst. Hej Laxnes Islandshestur, hej pensionärsgrupp och hej ignoranta ridtjejer. Jag hade det superkul men jag tror Nille hade det mer bevärligt med dragig häst, okunskapen att ens kunna svänga och problemet att turguiderna inte ens brydde sig att typ hälften av gruppen ens kunde eller vågade rida. Så för mig var det en total fullträff men jag tror att åsikterna från min bättre hälfts sida skiljer sig. Jag är iallfall galet nöjd att han försökte och att jag nu faktiskt har ridit på island!

Efter att förvirringen varit total insåg vi att vi skulle åka hem morgonen därpå (04.30) vilket fick oss att förstå att Reykjaviks dånande uteliv fick klara sig utan oss, för den här gången. Jag har haft det fantastiskt kul och är så fruktansvärt nöjd.