ettvarvruntjorden

Hej!
Sa!
Nu vet jag inte riktigt var jag var senast. Men jag vet var jag ar nu. Jag och Madde befinner oss alltsa i Mozambique vid kusten (nej, vi har inte blivit bortblasta av en cyklon). Fran Balaka, Malawi, tog vi oss med en jakla massa mellanstopp i Blantyre (dar Jesper av personliga anledningar valde att resa hem), Tete (vilket ar en av de varsta staderna i varldshistporien, varmt, svettigt, dyrt och skitigt), Chimoio och antligen framme i Vilanculos. Staden som man ser pa vykort fran Moz. Farsk fisk varje dag med avacado och bonor. Till frukost ater vi ananas, mango och banan med lime som man kan plocka pa tomten av hostelet dar vi bor. Helt enkelt ganska chill och harligt. Dar spenderade vi 3 dagar innan vi fortsatte vidare till Tofo dar vi ar nu. Och herregud! Dykning, valhajar, surfning, chill hang, fest, varldens mysigaste lilla stad. Nastan kopa hus har och bosattasig-stamning, ja tack! Sa nu kommer vi hanga har ett tag och bara vara innan vi tar oss ner till Maputo. Och det kanns som att man skulle kunna stanna har i ja.. nagra manader. Men tyvarr ar schemat tight och det finns mer att se. Men def ett komma tillbakatill stalle.

Sa, moz ar vackert. Inte lika vackert som Malawi dock tycker jag. Manniskorna ar vanliga men svarigheten ligger i spraket dar fa talar engelska och portugisiska ar vanligast. Spanska som jag fortstar nogot racker knappt da manga inte har en susning om vad jag talar om, det gar bara att skonja ut enskilda ord.

Afrika i sig ar ganska haftligt att resa. Allt ar up and coming, turimsen har precis borjat blomstra, lite som nar jag var i latinamerika forsta ggn. Man traffar manga orginal som har gjort allt fran att ha bott i en liten by i hela sitt liv till att ha rest runt hela afrika i en egenbyggd Landrover. Det ar frustrerande manga ganger, inga bestamda tider, alla forsoker lura en och mycket hustle. Men an sa lange har allt gatt bra och att fa hanga vid kusten lte gor verkligen sitt. Skillnaden har och typ latinamerika ar verkligen hela tiden paminnelsen utifran om "hur daligt det ar" och "hur fattiga landerna ar" vilket pa nagot satt har speglat manga av manniksornas attityder gentemot turister. Jag forsoker forklara varat samhalle och hur vil lever med den generella uppfattningen ar muzungun som rik och ganska skoninslos kanner jag. Overallt ser man Toyotas (Det enda som kors) men hjalporganisationers emblem och marken. WFP ar standigt narvarande i Moz och man ser deras camps och information narstan var man gar. Eller sa ar det ajg som blivit mykcte mera medveten om detta men tanke pa vad jag studerar.

Men men. Som sagt. Har ar det harligt, tiden springer ivag och jag har hort att det ar koldrekord i STHLM. Hua.
Jag saknar er alla.
KRAM!



Manniksor i den sista byn vi befann oss i och forelaste och hade uppspel. Den torkade majsen sorterar dem och gjor mjol av "Ufa" som man sedan gor nsima av.



Aven detta sista byn. Under tradet traffades alla i byn nar de hade rad, lakaren var pa besok, eller nu nar vi kom och ungdomar hade repeterat in nagra uppspel. Pa chichewa. Vi skrattade nar alla andra skrattade.



Var hejda fest hemma hos Harold. Vi hade lagat potatismos och bonor och sallad men jag tror ned nynaggade kyckligen var favoriten. Det var hemma hos Harold vi bodde udner hela tiden i Balaka.



Harold och Geoff som var de personer i Maphunziro Foundation som vi arbetade narmast med. Stolta lagsupportrar.



Fiskarna kommer tillbaka fran en dag i Vilanculos.



Manniksor gar tidigt till fiskmarknaden pa stranden, Vilanculos.



Stora vattennivaer pa hog och lagvatten. Vilanculos.



Ovader pavag in, Tofo.

Bild 1: Megaturister sugna pa att se some gaaameeee.
Bild 2: Skitstort Baobabtrad utanfor vart talt som det senare hangde hippos vid pa natten
Bild 3: Jag ar glad och promotar Coca Cola
Bild 4: Elefantflocken vi sprang in pa.
Bild 5: De harliga manniksorna jag reser med, Jesper och Madde, Eller var det Emelie. Eller var det Li?
Bild 6: Ur bilen och in i skogen. Har ska letas elefanter!
 

Bild 7 som inte syns skulle visa ett Baoabtrad som ar 3800ar gamalt. Skitstort och hor till saken sa var det aven dar J.R Tolkien lade grunden till hela Sagan om ringen triologin da detta var platsen dar hans pappa brukade predika som missionar i Malawi. Tolkienturism nagon?


Annars ar allt ganska grymt. Var pa sjukan idag for att vara saker att jag inte hade malaria. Har haft feber i 2 dagar men borjar bli battre. Vad som inte borjar bli battre ar att hela kommunen Balaka har slut pa vatten. Aka, no dusch, no laga mat, no javligt svart att vara ren. hej och ha, nu borjar aventyret!

Sa, antligen! Helgen med stort H. Helgen da vi fick vara lediga och lamna Balaka for 2,5 dagar. Och vad himelskt det var att satta sig pa bussen, som pumpade Enrique Iglesias (har aldrig varit sa glad att hora hans smoriga stamma) och som halvt om halvt holl pa att ramla sonder. Hela vagen till Lilongwe tog den oss. Vidare darifran aka vid pa cykeltaxi som totalforsokte lura oss pa pengar. Men Jesper, det sniller, raknade ut totalsumman for oss i kostnad / kilometer och tillslut gav de sig. En taxitur som kostar mer an en natts somn, nej tack. Sa, framme i Lilongwe National Park! Jag tror vi at upp hela deras forad av nybakat brod, Mango Chutney, mjolk, sallad, samosas, middag, frukost, ja allt som inte smakade chilli eller nsima. Som en religios upplevelse. Dagen efter akte vi pa safari dar vi hamnade vid en hel hord av elefanter. Eller snarare sa hande det tva ganger. Bada gangerna fick vi stiga ur jeepen (som varken hade bromsar eller startmotor) och ga narmre gruppen. Det var riktigt maktigt att se 50 elefanter sta vid skogsbrynet och en efter en korsa vagen dar bilen stod. Biler kommer ASAP! Annars sa var landskapet helt fantastiskt, Malawi ar sa otroligt vackert nu under monsunen. Nagra faglar, impala, waterbucks, kudu och annat vanligt sag vi. Plus att det stod en hippo utanfor vart falttalt dar vi bodde forsta natten vi kom. Maktigt. Men men. Efter 3 dagar av godning och extremt harligt sallskap har vi nu lyckas ta oss tillbaka till Balaka for att jobba en sista vecka, nu forhoppningsvis med mer resultat och glod. Vi har visioner och planer, sa det kanns kul att satta igang. Vi hors snart, da med bilder. kram!

Vi har haft var forsta forelasning. Vi har mottagit greetings och sang. Vi har overlamnar Vitameal for 3 barnhem i 3 manader. Vi har cyklat i timmar i stekande sol. Vi har dansat bootyshake for 100pers. Vi har skrattat och vi har (nastan) gratit. Och ungefar sahar kommer det vara i nastan 2 veckor till. Det ar tarande men givande. Vi ovar pa Chichewa sa vi pa nagot litet satt kan kommunicera med folket runtomkring. Det later mest som grot i mina oron. Pa kvallarna krashar vi i sang efter cykeltur pa cykeltur, efter att ha spenderat de senaste timmarna med att laga mat over den oppna elden och efter att ha forsok lasa iallfall en sida ur bockerna vi for tillfallet laser.

Har ar nagra bilder som representerar en uns av vad vi pysslat med de senaste dagarna:




Var granne lar oss att laga nsima, majsmjol blandat med vatten. Tjockt som klister och kanske inte den mest kulinariska upplevelsen jag varit med om. Men detta fortars till frukost, lunch och middag. Vi har dock blivit lite av mastare att laga mat over oppen eld, pasta, ris, potatismos, ja, nastan allt.









Flickorna som bor runt i byn. De kommer alltid till huset for att leka eller prata. Vi malar nagellack eller visar den uppblasbara jordgloben vi plockat med oss.







Skolan i byn Temba dar vi vistats de senaste 2 dagarna. Att ta sig dit kraver en cykeltur pa over en timme i gassande solsken och pa leriga vagar. I denna byggnad, som egentligen ar en kyrka, vistades minst 70 personer samtidigt. Lararna ar volontarer fran byn och eleverna lar sig att rakna, arstiderna och veckodagarna pa engelska. De ha inga hjalpmedel overhuvudtaget for utlarning utan anvander endast sina roster.







Harold som vi bor hos. Har haller vi en forelsaning for runt 400 elever i byn Temba. Vi pratar om far framtida drom och vilka svarigheter som kan appsta pa vagen, till exempel att fa HIV.


Sa, det var det for den har gangen. Hoppas ni kanner ni fatt lite mer av en inblick i var vardag. Och hoppas att ni har det bra?

KRAM KRAM, saknar er alla!