ettvarvruntjorden

Och tiden flyger ivag, igen. Colombia, det heliga landet av det vita guldet. Rakt upp i nasan. Och man kommer inte riktigt ifran det nagonstans. Det var sa annorlunda for tva ar sedan. Kanske for att jag reste med Gabriella, vi tillsammans var inte alls intresserade av nagot sadant. Turismen sigsjalv har boomat nagot oerhort, jag ar chokad och forundrad. Men jag alskar fortfarande den har kontinenten, och det vaxer sig bara starkare och starkare.

Har reser vi snabbt. Eller egentligen inte. Vi tog oss fran Cali upp till Medellín, den stora Escobarkartell-staden, och vilken stad! Konsten och ungdomslivet blomstrade, museer och musik. Stannade i bara nagra dagar men Medellín ar absolut en stad jag kan tanka mig att komma tillbaks till, aka ut till microlansamhallet vi inte hann och for att inte tala om ett helt shoppingcenter fyllt med outletbutiker!

Upp och vidare och snart befann vi oss i Taganga och den karibiska kusten. Har motte vi upp med Yannicks vanner fran Australien och samma dag vi kom holl vi en enorm 30ars-fest for Phil. Har fanns hela det karibiska gunget man langtade efter, dykning, snorkeling, harliga strander, fester (med nagolunda lyssningsbar musik) och de underbara, farska fruktjuicerna. Vem visste att mixa farsk passionsfruk och annanas med is kunde vara det godaste du nagonsin smakat. I gunget hamnade vi lite val lange och inte efter 6 dagar lyckades vi dra oss darifran, efter att vi hade sjkutit upp det tva dagar. Jag tycker mig skonja ett monster likt det i Mancora..

Nattbuss vidare till Bogotá som aven det visade sig vara en helt fantastisk stad. Forsta riktiga dagen vi var har tog vi ett akta anglok till en stad 5 mil harifran (kommer inte ihag namnet, nagor pa Z) for att titta pa en saltkyrka 160 meter ner i marken. OCh vilken besvikelse. Guidad tur som efter en timme av "Ser ni den har stenen bredvid koset, det symboliserar kvinnorna bredvid jesus, eller ser ni jacket i det har korstet, det symbolisrar Jesus nar har foll for tredje gangen". Helt enkelt trakigt! Men akta anglok fick vi aka, med en orkester spelandes. Idag har vi spenderat hela dagen med att ga pa gratismuseums (hej Sverige som kanske borde ta efter ett land dar 80% av befolkningen ligger under fattigdomsstrecket. Till och med de far ga pa museum gratis!). Vi sag Guldmuseet (fyllt med massa guld), Boteromuseet (fyllt med Botero, Picasso, Monet ect) och Polismuseet (endast for att fa se Escobars jacka han hade pa sig nar han dog. Vilket visade sig att han inte alls hade, de hade bara tagit jackan fran hans hem for att kunna visa upp vilken stor storlek han hade= hur tjock han var). Staden kanns ganska saker, men man ar alltid lite extra pa sin vakt. Vi kommer ganska snart ta oss vidare till kafferegionen och lara oss allt, allt om kaffe (aven fast jag inte dricker det, men vafor inte, jag akte ju pa vinprovning i sydafrika!) Efter det tar vi oss vidare till sma fiskebyar i Ecuador och hanger pa stranden hela dagen, sa som mitt liv har sett ut de senaste 6 manaderna. HARLIGT!

Kanslor som sliter i en, vad ska jag gora, maste jag valja? vad lagger andra mannikor for varderingar pa mig beroende pa vad jag valjer, och vad sager det om dem som person i sanna fall? Vad ar att domma och vad ar att ha en egen stark asikt som man garna berattar for andra? Ar linjen harfin eller ar det manniksor som inte vet hur de ska uttrycka sig? Jag ar mest ganska glad att jag har asikter, men jag maste nodvandigtvis inte beratta det for alla. Kanske jag borde?Kanske jag precis gjorde det?

Men gud sa lat man har blivit. Vagsvallen, solnedgangen, manniksorna, poolen, havet. Allt man vill finns pa nagra minuters avstand, men det ar anda lite, lite for langt. Att bara sitta och inte gora nagot, ga 3 meter dar samma robusta kvinna med sin korg och kopa lunch for mindre an 10 kronor, bara det ar en anstrangning. Men oj sa vart det, tomat, ost och stora basilikablad inbakat i ett brod blir nog det godaste jag atit pa tre manader. Det ar det sma tingen som gor det...

Jag och Yannick tog oss vidare till Peru, Arequipa dar vi skulle vandra i en av varldens djupaste canyons men concorder flygandes runt omkring. Tyvarr blev bada sjukligt sjuka och lag till sangs i tva dagar i rad, och efter det var det bara att tacka och och bocka i Arequipa for vi hade vanner att mota upp! Hej och ha och nu var det dax att bussa. Upp och ivag, forbi Lima och vi tog oss hela langa vagen till Mancora dar vi motte upp med Anna och Angie och en bunt med manniksor som vi traffat tidigare. I Mancora skulle varldens langsta vag finnas, 30 minuter lefthand, helt galet. Nar vi kommer dit far vi dock hora att vagen finns halvvags till Lima, alltsa 7timmar daifran. Vilken bluff! I Mancora stannade vi dock ett ganska bra tag. Med boende dar allt, allt fanns inom murarna och med ett kafe som salde AKTA kladdkaka med glass och chokladsas sa kunde man ju inte stanna i mindre an 9... jag menar att det blev 11 dagar. Vi blev vackta varje morgon av byggnadsarbetarna hammra och borra precis utanfor vart rum och det blev inte battre av att de inte hade NAGOT att ata for vegetarianer. Men vad gjorde det nar vi hade nara och kara runtomkring oss. Och att inte forglomma den utkladnadsfesten "Anything but clothes" dar vi flatade bikinioverdelar av palmer och hade kjolar av blad. Underbart, som en midsommarnattsdrom..

Efter langa 11 dagar var vi tvugna att saga adjo till var underbara Mancorafamilj och fina Anna och Angie. Upp till Colombia skulle vi! Dags for megabussning igen, igenom Ecuador pa 1 dag och kom efter 3 dagar till Cali dar vi det forsta som hander ar att vi bevittnar en kille bli ihjalkord av en bil och blir forfoljda av en galen tant som mest var lite sallskapssjuk. Annars ar landet underbart vakert . Jag reser for tillfallet med tva australiensare och en engelskman. Vi ska ta oss upp till den karibiska kusten och dar tillsammans med massa folk jag traffade i Brasilien hyra en lagenhet for ett tag. Har massa planer for Colombia och ar jattepepp att se och uppleva efter att ha stannat pa sa stallen sa lange.

Finns inte sa mycket att sumera. Jag forsoker att inte be om ursakt for migsjalv langre.