Mozambique
Hej!
Sa!
Nu vet jag inte riktigt var jag var senast. Men jag vet var jag ar nu. Jag och Madde befinner oss alltsa i Mozambique vid kusten (nej, vi har inte blivit bortblasta av en cyklon). Fran Balaka, Malawi, tog vi oss med en jakla massa mellanstopp i Blantyre (dar Jesper av personliga anledningar valde att resa hem), Tete (vilket ar en av de varsta staderna i varldshistporien, varmt, svettigt, dyrt och skitigt), Chimoio och antligen framme i Vilanculos. Staden som man ser pa vykort fran Moz. Farsk fisk varje dag med avacado och bonor. Till frukost ater vi ananas, mango och banan med lime som man kan plocka pa tomten av hostelet dar vi bor. Helt enkelt ganska chill och harligt. Dar spenderade vi 3 dagar innan vi fortsatte vidare till Tofo dar vi ar nu. Och herregud! Dykning, valhajar, surfning, chill hang, fest, varldens mysigaste lilla stad. Nastan kopa hus har och bosattasig-stamning, ja tack! Sa nu kommer vi hanga har ett tag och bara vara innan vi tar oss ner till Maputo. Och det kanns som att man skulle kunna stanna har i ja.. nagra manader. Men tyvarr ar schemat tight och det finns mer att se. Men def ett komma tillbakatill stalle.
Sa, moz ar vackert. Inte lika vackert som Malawi dock tycker jag. Manniskorna ar vanliga men svarigheten ligger i spraket dar fa talar engelska och portugisiska ar vanligast. Spanska som jag fortstar nogot racker knappt da manga inte har en susning om vad jag talar om, det gar bara att skonja ut enskilda ord.
Afrika i sig ar ganska haftligt att resa. Allt ar up and coming, turimsen har precis borjat blomstra, lite som nar jag var i latinamerika forsta ggn. Man traffar manga orginal som har gjort allt fran att ha bott i en liten by i hela sitt liv till att ha rest runt hela afrika i en egenbyggd Landrover. Det ar frustrerande manga ganger, inga bestamda tider, alla forsoker lura en och mycket hustle. Men an sa lange har allt gatt bra och att fa hanga vid kusten lte gor verkligen sitt. Skillnaden har och typ latinamerika ar verkligen hela tiden paminnelsen utifran om "hur daligt det ar" och "hur fattiga landerna ar" vilket pa nagot satt har speglat manga av manniksornas attityder gentemot turister. Jag forsoker forklara varat samhalle och hur vil lever med den generella uppfattningen ar muzungun som rik och ganska skoninslos kanner jag. Overallt ser man Toyotas (Det enda som kors) men hjalporganisationers emblem och marken. WFP ar standigt narvarande i Moz och man ser deras camps och information narstan var man gar. Eller sa ar det ajg som blivit mykcte mera medveten om detta men tanke pa vad jag studerar.
Men men. Som sagt. Har ar det harligt, tiden springer ivag och jag har hort att det ar koldrekord i STHLM. Hua.
Jag saknar er alla.
KRAM!
Manniksor i den sista byn vi befann oss i och forelaste och hade uppspel. Den torkade majsen sorterar dem och gjor mjol av "Ufa" som man sedan gor nsima av.
Aven detta sista byn. Under tradet traffades alla i byn nar de hade rad, lakaren var pa besok, eller nu nar vi kom och ungdomar hade repeterat in nagra uppspel. Pa chichewa. Vi skrattade nar alla andra skrattade.
Var hejda fest hemma hos Harold. Vi hade lagat potatismos och bonor och sallad men jag tror ned nynaggade kyckligen var favoriten. Det var hemma hos Harold vi bodde udner hela tiden i Balaka.
Harold och Geoff som var de personer i Maphunziro Foundation som vi arbetade narmast med. Stolta lagsupportrar.
Fiskarna kommer tillbaka fran en dag i Vilanculos.
Manniksor gar tidigt till fiskmarknaden pa stranden, Vilanculos.
Stora vattennivaer pa hog och lagvatten. Vilanculos.
Ovader pavag in, Tofo.
Sa!
Nu vet jag inte riktigt var jag var senast. Men jag vet var jag ar nu. Jag och Madde befinner oss alltsa i Mozambique vid kusten (nej, vi har inte blivit bortblasta av en cyklon). Fran Balaka, Malawi, tog vi oss med en jakla massa mellanstopp i Blantyre (dar Jesper av personliga anledningar valde att resa hem), Tete (vilket ar en av de varsta staderna i varldshistporien, varmt, svettigt, dyrt och skitigt), Chimoio och antligen framme i Vilanculos. Staden som man ser pa vykort fran Moz. Farsk fisk varje dag med avacado och bonor. Till frukost ater vi ananas, mango och banan med lime som man kan plocka pa tomten av hostelet dar vi bor. Helt enkelt ganska chill och harligt. Dar spenderade vi 3 dagar innan vi fortsatte vidare till Tofo dar vi ar nu. Och herregud! Dykning, valhajar, surfning, chill hang, fest, varldens mysigaste lilla stad. Nastan kopa hus har och bosattasig-stamning, ja tack! Sa nu kommer vi hanga har ett tag och bara vara innan vi tar oss ner till Maputo. Och det kanns som att man skulle kunna stanna har i ja.. nagra manader. Men tyvarr ar schemat tight och det finns mer att se. Men def ett komma tillbakatill stalle.
Sa, moz ar vackert. Inte lika vackert som Malawi dock tycker jag. Manniskorna ar vanliga men svarigheten ligger i spraket dar fa talar engelska och portugisiska ar vanligast. Spanska som jag fortstar nogot racker knappt da manga inte har en susning om vad jag talar om, det gar bara att skonja ut enskilda ord.
Afrika i sig ar ganska haftligt att resa. Allt ar up and coming, turimsen har precis borjat blomstra, lite som nar jag var i latinamerika forsta ggn. Man traffar manga orginal som har gjort allt fran att ha bott i en liten by i hela sitt liv till att ha rest runt hela afrika i en egenbyggd Landrover. Det ar frustrerande manga ganger, inga bestamda tider, alla forsoker lura en och mycket hustle. Men an sa lange har allt gatt bra och att fa hanga vid kusten lte gor verkligen sitt. Skillnaden har och typ latinamerika ar verkligen hela tiden paminnelsen utifran om "hur daligt det ar" och "hur fattiga landerna ar" vilket pa nagot satt har speglat manga av manniksornas attityder gentemot turister. Jag forsoker forklara varat samhalle och hur vil lever med den generella uppfattningen ar muzungun som rik och ganska skoninslos kanner jag. Overallt ser man Toyotas (Det enda som kors) men hjalporganisationers emblem och marken. WFP ar standigt narvarande i Moz och man ser deras camps och information narstan var man gar. Eller sa ar det ajg som blivit mykcte mera medveten om detta men tanke pa vad jag studerar.
Men men. Som sagt. Har ar det harligt, tiden springer ivag och jag har hort att det ar koldrekord i STHLM. Hua.
Jag saknar er alla.
KRAM!
Manniksor i den sista byn vi befann oss i och forelaste och hade uppspel. Den torkade majsen sorterar dem och gjor mjol av "Ufa" som man sedan gor nsima av.
Aven detta sista byn. Under tradet traffades alla i byn nar de hade rad, lakaren var pa besok, eller nu nar vi kom och ungdomar hade repeterat in nagra uppspel. Pa chichewa. Vi skrattade nar alla andra skrattade.
Var hejda fest hemma hos Harold. Vi hade lagat potatismos och bonor och sallad men jag tror ned nynaggade kyckligen var favoriten. Det var hemma hos Harold vi bodde udner hela tiden i Balaka.
Harold och Geoff som var de personer i Maphunziro Foundation som vi arbetade narmast med. Stolta lagsupportrar.
Fiskarna kommer tillbaka fran en dag i Vilanculos.
Manniksor gar tidigt till fiskmarknaden pa stranden, Vilanculos.
Stora vattennivaer pa hog och lagvatten. Vilanculos.
Ovader pavag in, Tofo.
