Den svaga manniskan.
Och tiden flyger ivag, igen. Colombia, det heliga landet av det vita guldet. Rakt upp i nasan. Och man kommer inte riktigt ifran det nagonstans. Det var sa annorlunda for tva ar sedan. Kanske for att jag reste med Gabriella, vi tillsammans var inte alls intresserade av nagot sadant. Turismen sigsjalv har boomat nagot oerhort, jag ar chokad och forundrad. Men jag alskar fortfarande den har kontinenten, och det vaxer sig bara starkare och starkare.
Har reser vi snabbt. Eller egentligen inte. Vi tog oss fran Cali upp till Medellín, den stora Escobarkartell-staden, och vilken stad! Konsten och ungdomslivet blomstrade, museer och musik. Stannade i bara nagra dagar men Medellín ar absolut en stad jag kan tanka mig att komma tillbaks till, aka ut till microlansamhallet vi inte hann och for att inte tala om ett helt shoppingcenter fyllt med outletbutiker!
Upp och vidare och snart befann vi oss i Taganga och den karibiska kusten. Har motte vi upp med Yannicks vanner fran Australien och samma dag vi kom holl vi en enorm 30ars-fest for Phil. Har fanns hela det karibiska gunget man langtade efter, dykning, snorkeling, harliga strander, fester (med nagolunda lyssningsbar musik) och de underbara, farska fruktjuicerna. Vem visste att mixa farsk passionsfruk och annanas med is kunde vara det godaste du nagonsin smakat. I gunget hamnade vi lite val lange och inte efter 6 dagar lyckades vi dra oss darifran, efter att vi hade sjkutit upp det tva dagar. Jag tycker mig skonja ett monster likt det i Mancora..
Nattbuss vidare till Bogotá som aven det visade sig vara en helt fantastisk stad. Forsta riktiga dagen vi var har tog vi ett akta anglok till en stad 5 mil harifran (kommer inte ihag namnet, nagor pa Z) for att titta pa en saltkyrka 160 meter ner i marken. OCh vilken besvikelse. Guidad tur som efter en timme av "Ser ni den har stenen bredvid koset, det symboliserar kvinnorna bredvid jesus, eller ser ni jacket i det har korstet, det symbolisrar Jesus nar har foll for tredje gangen". Helt enkelt trakigt! Men akta anglok fick vi aka, med en orkester spelandes. Idag har vi spenderat hela dagen med att ga pa gratismuseums (hej Sverige som kanske borde ta efter ett land dar 80% av befolkningen ligger under fattigdomsstrecket. Till och med de far ga pa museum gratis!). Vi sag Guldmuseet (fyllt med massa guld), Boteromuseet (fyllt med Botero, Picasso, Monet ect) och Polismuseet (endast for att fa se Escobars jacka han hade pa sig nar han dog. Vilket visade sig att han inte alls hade, de hade bara tagit jackan fran hans hem for att kunna visa upp vilken stor storlek han hade= hur tjock han var). Staden kanns ganska saker, men man ar alltid lite extra pa sin vakt. Vi kommer ganska snart ta oss vidare till kafferegionen och lara oss allt, allt om kaffe (aven fast jag inte dricker det, men vafor inte, jag akte ju pa vinprovning i sydafrika!) Efter det tar vi oss vidare till sma fiskebyar i Ecuador och hanger pa stranden hela dagen, sa som mitt liv har sett ut de senaste 6 manaderna. HARLIGT!
Kanslor som sliter i en, vad ska jag gora, maste jag valja? vad lagger andra mannikor for varderingar pa mig beroende pa vad jag valjer, och vad sager det om dem som person i sanna fall? Vad ar att domma och vad ar att ha en egen stark asikt som man garna berattar for andra? Ar linjen harfin eller ar det manniksor som inte vet hur de ska uttrycka sig? Jag ar mest ganska glad att jag har asikter, men jag maste nodvandigtvis inte beratta det for alla. Kanske jag borde?Kanske jag precis gjorde det?
Har reser vi snabbt. Eller egentligen inte. Vi tog oss fran Cali upp till Medellín, den stora Escobarkartell-staden, och vilken stad! Konsten och ungdomslivet blomstrade, museer och musik. Stannade i bara nagra dagar men Medellín ar absolut en stad jag kan tanka mig att komma tillbaks till, aka ut till microlansamhallet vi inte hann och for att inte tala om ett helt shoppingcenter fyllt med outletbutiker!
Upp och vidare och snart befann vi oss i Taganga och den karibiska kusten. Har motte vi upp med Yannicks vanner fran Australien och samma dag vi kom holl vi en enorm 30ars-fest for Phil. Har fanns hela det karibiska gunget man langtade efter, dykning, snorkeling, harliga strander, fester (med nagolunda lyssningsbar musik) och de underbara, farska fruktjuicerna. Vem visste att mixa farsk passionsfruk och annanas med is kunde vara det godaste du nagonsin smakat. I gunget hamnade vi lite val lange och inte efter 6 dagar lyckades vi dra oss darifran, efter att vi hade sjkutit upp det tva dagar. Jag tycker mig skonja ett monster likt det i Mancora..
Nattbuss vidare till Bogotá som aven det visade sig vara en helt fantastisk stad. Forsta riktiga dagen vi var har tog vi ett akta anglok till en stad 5 mil harifran (kommer inte ihag namnet, nagor pa Z) for att titta pa en saltkyrka 160 meter ner i marken. OCh vilken besvikelse. Guidad tur som efter en timme av "Ser ni den har stenen bredvid koset, det symboliserar kvinnorna bredvid jesus, eller ser ni jacket i det har korstet, det symbolisrar Jesus nar har foll for tredje gangen". Helt enkelt trakigt! Men akta anglok fick vi aka, med en orkester spelandes. Idag har vi spenderat hela dagen med att ga pa gratismuseums (hej Sverige som kanske borde ta efter ett land dar 80% av befolkningen ligger under fattigdomsstrecket. Till och med de far ga pa museum gratis!). Vi sag Guldmuseet (fyllt med massa guld), Boteromuseet (fyllt med Botero, Picasso, Monet ect) och Polismuseet (endast for att fa se Escobars jacka han hade pa sig nar han dog. Vilket visade sig att han inte alls hade, de hade bara tagit jackan fran hans hem for att kunna visa upp vilken stor storlek han hade= hur tjock han var). Staden kanns ganska saker, men man ar alltid lite extra pa sin vakt. Vi kommer ganska snart ta oss vidare till kafferegionen och lara oss allt, allt om kaffe (aven fast jag inte dricker det, men vafor inte, jag akte ju pa vinprovning i sydafrika!) Efter det tar vi oss vidare till sma fiskebyar i Ecuador och hanger pa stranden hela dagen, sa som mitt liv har sett ut de senaste 6 manaderna. HARLIGT!
Kanslor som sliter i en, vad ska jag gora, maste jag valja? vad lagger andra mannikor for varderingar pa mig beroende pa vad jag valjer, och vad sager det om dem som person i sanna fall? Vad ar att domma och vad ar att ha en egen stark asikt som man garna berattar for andra? Ar linjen harfin eller ar det manniksor som inte vet hur de ska uttrycka sig? Jag ar mest ganska glad att jag har asikter, men jag maste nodvandigtvis inte beratta det for alla. Kanske jag borde?Kanske jag precis gjorde det?
