ettvarvruntjorden

Tänker mycket men försöker göra desto mer.

Det ar det sma tingen som gor det...

Publicerad 2009-05-13 05:27:51 i Allmänt,

Men gud sa lat man har blivit. Vagsvallen, solnedgangen, manniksorna, poolen, havet. Allt man vill finns pa nagra minuters avstand, men det ar anda lite, lite for langt. Att bara sitta och inte gora nagot, ga 3 meter dar samma robusta kvinna med sin korg och kopa lunch for mindre an 10 kronor, bara det ar en anstrangning. Men oj sa vart det, tomat, ost och stora basilikablad inbakat i ett brod blir nog det godaste jag atit pa tre manader. Det ar det sma tingen som gor det...

Jag och Yannick tog oss vidare till Peru, Arequipa dar vi skulle vandra i en av varldens djupaste canyons men concorder flygandes runt omkring. Tyvarr blev bada sjukligt sjuka och lag till sangs i tva dagar i rad, och efter det var det bara att tacka och och bocka i Arequipa for vi hade vanner att mota upp! Hej och ha och nu var det dax att bussa. Upp och ivag, forbi Lima och vi tog oss hela langa vagen till Mancora dar vi motte upp med Anna och Angie och en bunt med manniksor som vi traffat tidigare. I Mancora skulle varldens langsta vag finnas, 30 minuter lefthand, helt galet. Nar vi kommer dit far vi dock hora att vagen finns halvvags till Lima, alltsa 7timmar daifran. Vilken bluff! I Mancora stannade vi dock ett ganska bra tag. Med boende dar allt, allt fanns inom murarna och med ett kafe som salde AKTA kladdkaka med glass och chokladsas sa kunde man ju inte stanna i mindre an 9... jag menar att det blev 11 dagar. Vi blev vackta varje morgon av byggnadsarbetarna hammra och borra precis utanfor vart rum och det blev inte battre av att de inte hade NAGOT att ata for vegetarianer. Men vad gjorde det nar vi hade nara och kara runtomkring oss. Och att inte forglomma den utkladnadsfesten "Anything but clothes" dar vi flatade bikinioverdelar av palmer och hade kjolar av blad. Underbart, som en midsommarnattsdrom..

Efter langa 11 dagar var vi tvugna att saga adjo till var underbara Mancorafamilj och fina Anna och Angie. Upp till Colombia skulle vi! Dags for megabussning igen, igenom Ecuador pa 1 dag och kom efter 3 dagar till Cali dar vi det forsta som hander ar att vi bevittnar en kille bli ihjalkord av en bil och blir forfoljda av en galen tant som mest var lite sallskapssjuk. Annars ar landet underbart vakert . Jag reser for tillfallet med tva australiensare och en engelskman. Vi ska ta oss upp till den karibiska kusten och dar tillsammans med massa folk jag traffade i Brasilien hyra en lagenhet for ett tag. Har massa planer for Colombia och ar jattepepp att se och uppleva efter att ha stannat pa sa stallen sa lange.

Finns inte sa mycket att sumera. Jag forsoker att inte be om ursakt for migsjalv langre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Moa Ekstrand

Försöker ta dagen som den kommer men har ofta huvudet uppe i det blå - eller snarare på någon annan plats. Min utmaning är att uppskatta dagen, min styrka är min nyfikenhet och driften att alltid söka mig vidare.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela