ettvarvruntjorden

Muizenberg. Senast jag var här var det ljusare, inte lika blåsigt. I torsdag var det disigt, dimmigt, tungt. Lite som att referera till min sinnesstämmning för tillfället. Shit, livet borde vara fabulöst, fantastiskt, underbart. Men det är det inte riktigt. Terminen slutade igår, riktig skolavslutning med filmvisning (som jag och svensken Sara klippt ihop - sjukt stolta), fika och presentutdelning. Folk grät, jag förstår helt ärligt inte riktigt varför. Kanske har varit lite av mitt problem här - jag har varit lite för distanserad, hållt folk på lite för långt avstånd. Vet att tiden är kort så jag orkar inte riktigt engagera mig, släppa in, anstränga mig. Och även fast jag vet om det, och förbarmar mig lite över det så orkar jag inte riktigt anstränga mig. "I like to be alone, but I have feeling lonely" var ett citat jag hittade för ett tag sen, och det stämmer verkligen. Eller som Nille sa, "du hatar männiksor men hatar nästan mer att vara ensam. Hur ska det gå ihop?".

 

För tillfället försöker jag samla mina krafter och mitt mod att ta mig från Stellenbosch. Som det ser ut nu kommer jag spendera en vecka till här, packa, planera och fixa. Efter det åker jag nog upp till Namibia, Botswana, och på något sätt ta mig in till Mozambique. Jag vill sandsurfa i Namibia, åka till Okavangadeltat och se Victoria falls i Zambia och ta mig till Mozambique för dykningen. Sen avslutar jag en vecka i Kapstaden innan jag tar mig hem. Förhoppningsvis får jag tag på lite jobb så jag kan börja spara ihop de pengar jag slösar bort här under tiden. Resan kommer ske med några tjejer jag knappt känner, två från USA och en från Kanada. Vi får se hur det går, som sagt är min toleransnivå inte på topp för tillfället. 

 

Just nu känner jag att jag egentligen mest vill stanna upp, ha tid att bara vara, där jag känner mig bekväm och trygg. Rent praktiskt så vill jag bygga något. Jag har varit lite inne på det tidigare, köpa ett hus, renovera (gärna i Sydafrika). För det behövs det pengar.. Äh, min hjärna svävar iväg. Handlar väl mest om att jag börjar inse att jag endast har en termin kvar i skolan på min bachelor - och sen då? 

 

Blev ju inte så mycket vettigt av det här. Nedanför bjuder jag på lite bilder från när vi var i Muizenberg över dagen. Det var blåsigt och ganska kallt, ser mysigare ut än vad det var. Den senaste tidens lärdom är iallfall att försöka gå vidare. Mycket har hänt här nere och dessvärre har jag väl insett att saker är aldrig riktigt vad man tror att det är. Åter igen - stå på egna ben, våga ta initiativ, våga vara sig själv. Hejja mig!