ettvarvruntjorden

34° och klockan är 18.00.  Vi har precis kommit fram till vårt camp i Sossusvlei, Namibia och svetten rinner fortfarande. De senaste dagarna innan ankomsten till Namib desert har spenderats i diverse bussar, hållplatser, bensinstationer och snabbmatkedjor. Vi (jag, Nicole från USA och Andrea från Kanada) började med att för en vecka sedan ta oss över gränsen från Sydafrika till Namibia. Mitt i natten blev vi avsläppta vid en bensinmack för att lifta in till närmsta stad och därifrån lyckas betala en kille som kunde köra de 40 mil  till staden Lüderitz. Väl framme (mitt i ingenstans) var alla hyrbilar slut och vi inser att det inte finns någon annan utväg än att åka tillbaka precis där vi kom ifrån. Bussen var full med fulla individer och efter mörkrets intråg insåg vi att stoppet vid vägkanten inte handlade om att sträcka på benen utan att deala droger.

Väl framme i Windhoek högre upp i landet lyckades vi få tag på en hyrbil, köpte mat för några dagar framöver och började den långa färden mot Sossusvlei. Vi lyckades hitta ett fantastiskt vattenhål vid en damm mitt inne i landet. Fem timmar senare ankom vi till campet. Här hade vi en pool mitt i öknen med springbocks vandrandes runt omkring oss. Under kvällen med stjärnorna över vårt läger såg vi vildhundar springa förbi. Morgonen efter tog vi oss ut till de kända sanddynorna, beunderade vidderna och sprang nedför branta sandbackar.

Vidare åkte vi mot Walvis Bay, en hamnstad med mycket sämre väder men en av världens största flamingopopulationer. Dagen sependerades med att sandboarda nedför sandstup, traska runt i stan och mest bara njuta av att vi inte smälte till döds till skillnad mot inlandets cirka 40°. Dagen efter kom vi till Swakpmund, Niamibias adrenalinstad. Här körde vi quad i en timme, slirade runt i sanden, blev ovänner med managern men lyckades trots det få köra fyrhjulingarna med växel istället för de automatiska. Score! Efter det styrde vi kosan tillbaka mot Windhoek där Nicole som jag precis lärt hur man kör bil manuellt fastnar i en poliskontroll och är nära på att få en bot på 1000kr för att hon hade svårt att få bilen att rulla i 1a gear. Även det lyckades vi tala oss ur.

Summa summarum, 6 hektiska dagar i Namibia men med häpnadsvärt vänliga och hjälpsamma individer. Jag vet inte hur många som förökte lösa våra problem, hjälpa oss att förenkla saker eller bara gav råd.

Idag vaknade vi 04.30 för att ta en buss mot Botswana vi nära missade då vår taxi inte kom och hämtade oss. Väl på plats vid bussen inser vi att den är alldeles överfull och vi kör med tricket att vi ”måste med bussen för att ta en anslutande flyg”. Det funkade så pass att vi fick sitta på golvet i bussen i 6 timmar och att tillslut bli avsläppta vid sidan av vägen 4 mil från staden vi skulle till. Något oroliga behövde vi vara vänta i 30min innan 2 snälla personer plockade upp oss och körde oss till stadens hotell. Här campar vi, har pool och resturang och förbereder oss för safaritur i Okavangadeltat de närmsta 4 dagarna innan kosan styr mot Vic Falls.

Så det är väl ungefär vad som har hänt de senaste dagarna. Är fruktansvärt trött men ville gärna uppdatera lite foton och meddela att jag lever och mår bra. Att resa med Nicole och Andrea går förvånansvärt bra, jag kände ingen av dem innan vi åkte iväg (vi har bara gått i samma klass) så det var något nervigt. Vi är 3 individer som jag tror komletterar varandra ganska så bra, det är nog det som gör att det fungerar.

Hör av mig snart igen, saknar er!

Kram!