Dag 6
Sen kom dagen det, det som jag sedan 1 år och 3 månader sedan så länge har väntat på – att åter igen sätta fötterna på Kapstadens mark. Se molnen välla in över Taffelberget, höra havets dånande när det slår in mot stranden vid Cliffton, tappa andan att åter igen se vyn över Camps Bay när bilen kör upp från Tamburskloof och upp mellan Signal Hill, Taffelberget och Lions Head.
Dagen började med ett härligt regnväder där mina redan å så blöta skor blev mer plaskvåta. Bussen styrde sin kosa mot Kapstaden och på vägen dit passerade vi tomma vinrankor, strutsar och jordgubbsplantage. Vi körde förbi Kapstadens största kåkstad Kayalitsha och tillslut genom kåkstaden Langa. Tydligen finns det även en uppdelning inom kåkstäderna där de personer med två svarta föräldrar vanligen tvingas att placera sig i de kåkstäder i sämst skick. De individer som anses ”färgade”, alltså indvider med en svart + vit/annan härkomst hamnar främst i de kåkstäder med något bättre levnadsstandard. I de sämst utvecklade kåkstäderna finns inget rinnande vatten förutom i kranar runt om på området. El får man fylla på så som vi gör med kontantkort. Elen distribueras i en liten låda som de boende kan få tag på. På tal om att fylla på el så är det något som vi även gör på mitt studentboende. Vi har en liten vit dosa som indikerar hur mycket el det finns kvar. Givetvis används enormt mycket mer el nu under vintern då det är så galet kallt i husen. Fylla på gör man i kassan i mataffären genom att lämna fram en kod som de knappar in, så får man välja summa. 50 rand (cirka 45 kronor) räcker i några dagar för en lägenhet med 4 personer.
I alla fall, tillbaka till turen. Efter turen genom Langa åkte vi vidare, fick höra om den första lyckade hjärttransplantationen som utfördes i Kapstaden. Olyckligtvis nog så dog personen som fått ett nytt hjärta 18 dagar senare i lunginflammation. Vi körde genom staden och såg de vanligaste sevärdheterna som District six, gamla fortet, kanslibyggnader, Sydafrikas äldsta kyrka och så vidare. Många försökte trotsa kylan genom att köpa kaffe eller te på ett av fiken innanför ett galleri och gissa om killen bakom kassan fick mycket att göra när 2 fulla bussar med utbyteselever ville ha kaffe på en och samma gång! Vidare fick vi promenera runt i en av de centrala parkerna i Kapstaden (inte Kirschenborsch Botanical Gardens, så jag vet faktiskt inte namnet på den). Här göttade sig fåglar och ekorrar på dumma turister som ville fota djuren, och galet närgångna blev dem. Linn matade en av ekorrarna som fick för sig att hänga upp och ner på en av stammarna för att äta sitt majskorn. Finns många sätt att göra det på..
Vi åkte vidare mot Camps Bay, imponerades av alla miljonhus, drömde om hur häftigt det en gång skulle vara att lyckas bosätta sig i en av trähusen precis vid havet men skrämdes av de höga murarna och taggtrådarna, för vad instängd man måste känna sig tillslut? Havet var lika levande, upplyftande och rofyllt som vanligt. Bara att få se, lukta och höra havet gör att jag går in i ett annat lugn. Vi spanade efter valar och sälar (då det för tillfället är valsäsong) men såg dessvärre inget. Sedan åkte vi vidare till Victoria Waterfront, käkade lunch, fick spader på alla dyra butiker och njöt mest av solen som äntligen vågade sig fram ett litet tag. Strax därpå var vår dag slut och dags att ta sig tillbaka till Stellenbosch igen, något jag gjorde med viss motvillighet. Att lämna Kapstaden känns alltid lite extra jobbigt.
Nu ligger jag i sängen, skriver det här, äter blöta nappar jag så tappert tagit med från Sverige, funderar på framtiden och ser fram emot LSCE-kursen som börjar imorgon (idag om en timme..). Vi hörs snart igen, och tack för alla fina kommentarer, det uppskattas enormt. Kram
