ettvarvruntjorden

Det var länge sedan jag uppdaterade. Nästan en vecka sedan jag la upp någonting alls. Dagarna går snabbt, som att tiden bara rinner förbi. Varje kväll när jag gör mig redo för att sova och sätter på mig mina underställsbyxor, underställströja, ull sockor, fleecetröja och mössa slår det mig – var tog denna dag vägen? Vår föreläsare, Grant, delade ett uttryck hans mormor brukade säga:

-       Every day you go to bed, think of where your oxygen went. Make the most of your day.

På ett sätt kan jag hålla med om detta uttryck så ofantlig rätt och jag tror att jag levt stor del av mina senaste år med denna inställning. Däremot vet jag inte om jag längre kan leva på dessa premisser. Eller jag tror snarare att det handlar om att jag måste omvärdera var mitt syre ska gå. Mina senaste år i Sollefteå har på ett sätt mest handlat om att överleva. Överleva min ryggsäck som jag så tungt fick ta över efter min pappas bortgång. Överleva en mindre stad där jag inte kände mig välkommen eller trygg i. Överleva känslan av att lämna det jag värdesätter mest i hela världen, mina vänner. Överleva att hela mitt liv under en mycket kort tid hade vänts upp och ner och det fanns absolut ingenting jag kunde göra åt saken. Acceptera att jag var där jag var utan någon som helst påverkan på händelseförloppet, att acceptera att mitt liv helt enkelt inte skulle ta den väg som jag, med mycket nöje, hade förberett för mig själv. Så att göra det mesta av dagen har nog för mig mest gått från att hinna så mycket som möjligt väldigt kvantitativt till ett vacuum som jag förhoppningsvis nu ska kunna utveckla till något kvalitativt. Frågan är bara hur, svaret är väl att time will tell.

Den senaste veckan har spenderats i bibliotekets underjordiska gångar, ute på Lyndoch och igår på en hajk till ett av de mest magiska vattenfall jag sett. Det var som att kliva in i en magisk värld, bilderna nedan gör det verkligen inte rättvist.

Nu har skolan iallafall börjat komma igång på riktigt. Vår föreläsare Grant Demas är en helt fantastisk föreläsare där diskussion och tankar mer än gärna får flöda fritt under lektionen. Gruppen bygger fortfarande på sin dynamik, men det känns mycket spännande att få vara en del av den här kursen. Vi talar om definitioner som fattigdom, intressehållare och utveckling. Dock känns det fortfarande konstigt att säga att jag bor och studerar i Stellenbosch. Jag har varit här i drygt tre veckor, på ett sätt känns det fortfarande som att jag kom igår, på ett annat känns det som att jag varit här sen för alltid. Jag har nog inte riktigt kommit in i läsandet och pluggandet än, vilket jag på ett sätt kan vara en bra sak för mig. Jag tar mig tid att göra annat, vara ute i naturen eller umgås med vänner. Även här krävs det att jag utarbetar en balans som fungerar för det bästa, men jag är säker på att det kommer utkristallisera sig.