Red wine, meat, passion and a little bit sensitive.
Nya vyer sveper utanfor fonstret. Bussen ar dammig, trots ockerpriset. Om vagen ar dammig finns det inte mycket att gora at saken. Fotstod, filt, kudde, varm middag med vin om man vill. Frukosten. 20 timmar pa en buss till Buenos Aires, trots dammet, jag klagar inte! Det kanns alltid spannande, lite som ett barn pa julaftonsmorgon, att dra bort gardinerna for fonstrena. Efter en natt pa bussen har landskapet hunnit andras radikalt och utsikten ar nastan alltid fasinerande.
Fodelsedagen var som sagt en riktig hitt, vem vill INTE spendera dagen i paradiset? Vi var galet effektiva efter Trindade och lyckades pa nagon dag ta oss genom sodra Brasilien till Iguazú Falls. Vid Djavulsgapet faller vattnet 80meter. En maktig syn pa vad moder jord sjalv har skapat. Tog oss raskt vidare nasta dag till den Argentinska sidan dar vi i regn kampade oss fram till fallen. Just nar vi ska kliva i baten som ska ta oss under vattenmassorna sa klarnar himlen upp och blir bla. Tillsammans med 30 aldre, sjungande israeler och tva kineser som vi drev med till tusen (och DE skrattade) blev vi totaldrankta av vattenmassorna som hallde over oss. Blota men nojda och glada tog vi oss tillbaks till hostelet och gick pa "at-sa-mycket-kott-du-vill-resturang". Valdigt lampligt for mig.
Medan Anton och Angie valde att ta sig vidare till Bolivia valde jag och Anna att utforska Buenos Aires, 20 timmar fran Port Iguazú. Val framme efter en fantastisk bussresa som vi inte ville lamna hamnade vi en en av de absolut basta metropolerna i varlden. Sydamerika moter Europa. Arkitektur, dans, konst, streetart. Fem dagar forlangdes till sex dagar som forlangdes till sju. Vi var superturisterna som gjorde allt. Tittade pa tango, gick till Evitas grav, fotade alla sedvardheter, gick i timmar, forundrades over fargerna och kanslan av stadsdelen La Boca, shoppade hejdlost pa apoteken da allt var sa billigt. Varje kvall hade vi stora BBQs med over 10 peroner dar jag och Anna mestadels gjorde allt av maten och killarna forstorde kottet genom att grilla det i 15min. Sa mycket var det med den manligheten. Vi var ganska nojda anda, fint umgande slar ju allt. Och jag tror de flesta var ganska nojda anda, kottet valde over tallrikarna och det roda vinet flodade.
Nattklubbarna i BA ar allt ni kan tanka er och lite till. Imitationsgruppen KISS gjorde ett fantastiskt jobb fram till att en strippade av sig naken och latsatshumpade med en annan. Det tyckte jag var lite for mycket. Annars var upptradandena galna och musiken fick en att dansa. Fram till att jag, den formodligen enda nyktra pa hela stallet, lyckas trampa pa en trasig glasflaksa och skara upp foten. Blodde ganska rejalt men vakten var stark och bar bort mig till deras privata sjukskoterska som jobbade for kvallen. Ambulans till sjukhuset dar Anna gjorde allt hon inte skulle gora, satta upp fotterna pa fel stolar, traska in till ett sista farval mellan mor och dotter och fortalja for absolut alla hur mykter jag var men hur full hon var. Sjalv lyckades jag nastan sparka lakaren i huvudet nar han skulle ge mig en spruta i foten (I FOTEN!) for att lokalbedova. Tva forsok till och sen gick det. Kan suckade mest och klagade pa att jag grat mer an hans 12ariga son. Jag tyckte han var extremt ohyfsad och vagrade tacka for hjalpen. Tack for gratis sjukvard, ambulans och stelkrampsspruta kan jag dock ge det fantastiska landet Argentina, olé! Sa nu har jag haltat runt de senaste 5 dagarna och tvingar folk att bara mig for jag har sa.. ont..
Tvingade oss ifran BA efter mycket om och men och tog oss till Rosario for att se huset dar Che Guevara foddes. Det var inte mycket att hurra for. Daremot hittade vi en liten parla nar vi tog baten over till andra sidan floden, lade oss pa stranden och hade picknick hela dagen. Sen blev det saklart middag med de tva av sju danska killar vi har rest med fran och till fran Rio. Jag har haft ganska mycket problem med vad de sager, det later ju som de har bomull i munnen nar de talar. Anna har vagrat att prata engelska sa alla har lixom foljt med pa det sparet. Har blivit battre och battre, nu kan jag saga, snygg, ful och rakna till hundra pa danska. Jag ar stolt over migsjalv. Man maste ju kunna kommunicera med folket i Danmark nar man aker till Roskilde, FOR NI HAR VAL SETT LINEUPEN?!
Ikvall tar vi oss vidare utan danskar till norra Argentina, en stad som heter Salta for att sedan helt enkelt se vad som hander. Vi ska vara i Bolivia om en vecka, sa hur vi disponerar tiden ar en gata. Vi far se var vinder for oss..
Utmaningar. Rent fysiskt eller mentalt. Ibland undrar jag om det ar jag som bara ar ignorant eller om man helt enkelt har olika intressen. Men vad ar mina intressen? Kan man vara helt blank? Eller har vissa manniksor bara en tendens att lata mer, intressanta? Ar det bara sa att de har tilldelade talets begavning och gor sig mer markvardiga an vad de ar? Eller ar andra manniksor mer odmjuka i sitt satt att framstalla sig sjalva? Eller ar dessa manniskor helt enkelt bara mesiga? Star vi alla fran borjan pa samma ruta?
Fodelsedagen var som sagt en riktig hitt, vem vill INTE spendera dagen i paradiset? Vi var galet effektiva efter Trindade och lyckades pa nagon dag ta oss genom sodra Brasilien till Iguazú Falls. Vid Djavulsgapet faller vattnet 80meter. En maktig syn pa vad moder jord sjalv har skapat. Tog oss raskt vidare nasta dag till den Argentinska sidan dar vi i regn kampade oss fram till fallen. Just nar vi ska kliva i baten som ska ta oss under vattenmassorna sa klarnar himlen upp och blir bla. Tillsammans med 30 aldre, sjungande israeler och tva kineser som vi drev med till tusen (och DE skrattade) blev vi totaldrankta av vattenmassorna som hallde over oss. Blota men nojda och glada tog vi oss tillbaks till hostelet och gick pa "at-sa-mycket-kott-du-vill-resturang". Valdigt lampligt for mig.
Medan Anton och Angie valde att ta sig vidare till Bolivia valde jag och Anna att utforska Buenos Aires, 20 timmar fran Port Iguazú. Val framme efter en fantastisk bussresa som vi inte ville lamna hamnade vi en en av de absolut basta metropolerna i varlden. Sydamerika moter Europa. Arkitektur, dans, konst, streetart. Fem dagar forlangdes till sex dagar som forlangdes till sju. Vi var superturisterna som gjorde allt. Tittade pa tango, gick till Evitas grav, fotade alla sedvardheter, gick i timmar, forundrades over fargerna och kanslan av stadsdelen La Boca, shoppade hejdlost pa apoteken da allt var sa billigt. Varje kvall hade vi stora BBQs med over 10 peroner dar jag och Anna mestadels gjorde allt av maten och killarna forstorde kottet genom att grilla det i 15min. Sa mycket var det med den manligheten. Vi var ganska nojda anda, fint umgande slar ju allt. Och jag tror de flesta var ganska nojda anda, kottet valde over tallrikarna och det roda vinet flodade.
Nattklubbarna i BA ar allt ni kan tanka er och lite till. Imitationsgruppen KISS gjorde ett fantastiskt jobb fram till att en strippade av sig naken och latsatshumpade med en annan. Det tyckte jag var lite for mycket. Annars var upptradandena galna och musiken fick en att dansa. Fram till att jag, den formodligen enda nyktra pa hela stallet, lyckas trampa pa en trasig glasflaksa och skara upp foten. Blodde ganska rejalt men vakten var stark och bar bort mig till deras privata sjukskoterska som jobbade for kvallen. Ambulans till sjukhuset dar Anna gjorde allt hon inte skulle gora, satta upp fotterna pa fel stolar, traska in till ett sista farval mellan mor och dotter och fortalja for absolut alla hur mykter jag var men hur full hon var. Sjalv lyckades jag nastan sparka lakaren i huvudet nar han skulle ge mig en spruta i foten (I FOTEN!) for att lokalbedova. Tva forsok till och sen gick det. Kan suckade mest och klagade pa att jag grat mer an hans 12ariga son. Jag tyckte han var extremt ohyfsad och vagrade tacka for hjalpen. Tack for gratis sjukvard, ambulans och stelkrampsspruta kan jag dock ge det fantastiska landet Argentina, olé! Sa nu har jag haltat runt de senaste 5 dagarna och tvingar folk att bara mig for jag har sa.. ont..
Tvingade oss ifran BA efter mycket om och men och tog oss till Rosario for att se huset dar Che Guevara foddes. Det var inte mycket att hurra for. Daremot hittade vi en liten parla nar vi tog baten over till andra sidan floden, lade oss pa stranden och hade picknick hela dagen. Sen blev det saklart middag med de tva av sju danska killar vi har rest med fran och till fran Rio. Jag har haft ganska mycket problem med vad de sager, det later ju som de har bomull i munnen nar de talar. Anna har vagrat att prata engelska sa alla har lixom foljt med pa det sparet. Har blivit battre och battre, nu kan jag saga, snygg, ful och rakna till hundra pa danska. Jag ar stolt over migsjalv. Man maste ju kunna kommunicera med folket i Danmark nar man aker till Roskilde, FOR NI HAR VAL SETT LINEUPEN?!
Ikvall tar vi oss vidare utan danskar till norra Argentina, en stad som heter Salta for att sedan helt enkelt se vad som hander. Vi ska vara i Bolivia om en vecka, sa hur vi disponerar tiden ar en gata. Vi far se var vinder for oss..
Utmaningar. Rent fysiskt eller mentalt. Ibland undrar jag om det ar jag som bara ar ignorant eller om man helt enkelt har olika intressen. Men vad ar mina intressen? Kan man vara helt blank? Eller har vissa manniksor bara en tendens att lata mer, intressanta? Ar det bara sa att de har tilldelade talets begavning och gor sig mer markvardiga an vad de ar? Eller ar andra manniksor mer odmjuka i sitt satt att framstalla sig sjalva? Eller ar dessa manniskor helt enkelt bara mesiga? Star vi alla fran borjan pa samma ruta?
